En pappa och två mammor följde med in i klassrummet. Samtidigt sökte två andra pappor på min uppmärksamhet. De ville veta till vilket klassrum deras barn skulle gå. Båda skulle börja första klass.
Det här kunde upplevas som ett orosmoment eller lite lätt kaotiskt för en utomstående, men sådan kan vardagen vara i SVA-klassen/Förberedelseklassen. Barn och vuxna , osäkra på språket, söker sig dit där de känner sig trygga för att få hjälp och i formation.
Så medan jag visade runt till olika klassrum och kommunicerade med lärare om de nya eleverna, så lugnade jag mina nya elever och föräldrar med nickningar och tummen upp.
-Är den till mig? Jag kunde inte låta bli att fråga för jag tyckte synd om flickan med krukväxten.
Hon nickade och såg lättad ut när jag tog emot den. Och här startade D' s resa in i det svenska språket. Jag tackade och sa -Vad fin!
Eleven M , 12 år, hade pappa med sig och han kunde svenska, efter att ha varit i Sverige och arbetat och nu hade familjen kommit hit. Inte ett ord svenska kunde M. Igår. För idag kan han säga : Jag heter...Vad heter du? Jag kommer från....Jag pratar.......
Lektioner varvas med lek i FBK.
Å Ä Ö 
So, om Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar