Interkulturellt förhållningssätt

Idag blir denna vetenskapliga tidskrift från 2011 lektyr till morgonkaffet. I och för sig från 2011 men fortfarande aktuell. Det finns mycket att utveckla inom området. Jag tänker direkt på att vi måste tänka bort att de flerspråkiga barnen inte ska förknippas med brister och problem, utan att vi i stället ska tänka på att utveckla deras starka sidor och se barnen som tillgångar i våra klasser.

När man läser de olika artiklarna så ser man hur behovet av att alla lärare behöver arbeta språkutvecklande har vuxit fram och hur utbildningsinsatser börjat planerats. 

Inger Lindbergs artikel berör varför SVA-ämnet och SVA-lärarna idag har låg status. Ett ämne som intresserar mig extra, då jag som Förstelärare i SVA har som utmaning att höja statusen på desamma.

Hon nämner några faktorer som bidragit:

1. Stora brister i formell kompetens bland de lärare som undervisar i svenska som andraspråk

2. Diagnostisering och individualisering uteblir då dessa elever behandlas som grupp

3. Inga centrala utbildningsinsatser för denna lärargrupp

4. Eleverna vill inte gå dit, de känner att denna undervisning bidrar till ett utanförskap, den kopplas ihop med att eleven är svag och i behov av stöd

Inger Lindberg drar t om slutsatsen att SVA-undervisningen kanske ska läggas ner! (2011)

Nya tider - nya lösningar!

För att hindra detta måste en omfattande kompetensutveckling för verksamma lärare komma igång.

Monica Sandlund berör ämnet lärare med utländsk bakgrund. Om fler lärare med utländsk bakgrund anställdes i svensk skola skulle de bli viktiga vuxna förebilder. Tyvärr visar hon på att när de väl kom in i skolan så var det få som var intresserade av deras tidigare erfarenheter. Här gick svensk skola miste om att utveckla den interkulturella dimensionen, menar Sandlund.

Jag ska läsa vidare under dagen oh återkommer med fler infallsvinklar på interkulturellt förhållningssätt.